Klockan är ett på natten, och det ringer på vår/kyrkans dörr.
Om detta händer en "vanlig" familj är det antingen bus eller något personligt hemskt. Händer det oss är det personligt, bus eller så har det hänt en svensk här i Belgien något fruktansvärt.
Jag trodde det var det som hade hänt, och släpade mig med en isklump i magen till porttelefonen.
"Allo?"
Där nere står en man i vit skjorta. En polis.
"Madame Rännar?"
En viss lättnad. Men samtidigt börjar isklumpen bulta för deras skull. En massa tankar hinner man med.
"Non, ces't l'autre 'Privé'."
Och sedan väntade vi på att Larsa skulle komma förbi vår dörr så att vi skulle få veta, och hjälpa till om det behövdes.
Det visade sig handla om en gps som inte var avstängd i kyrkans bil, och poliserna var oroliga för stöldrisken.
Fint. Men det tog ett tag att somna efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar